Den 16 april arrangerades Tillsynsforum på Nalen. Drygt 115 deltagare från 24 olika tillsynsmyndigheter runt om i landet deltog.

Temat för konferensen var “Tillsyn i en föränderlig omvärld”. Dagen bjöd på en mängd intressanta och tankeväckande föreläsningar och en paneldiskussion vilka var och en syftade till att ge deltagarna inspiration och nya kunskaper. Moderator för dagen var återigen Agnes Gidlund, från Skolinspektionen, som med van hand och stort engagemang lotsade deltagarna genom dagen.

På Youtube kan du hitta videos på ett antal av presentationerna.

Sammanfattning

Moderator Agnes Gidlund introducerade konferensen som sedan öppnades av Daniel Hellström, enhetschef inom Transportstyrelsens avdelning för strategisk utveckling och förvaltning och tillika ordförande i Tillsynsforums styrgrupp. Daniel reflekterade över temat för konferensen och uppmanade deltagarna att ta vara på möjligheten att ta del andra myndigheters lösningar. Daniel passade också på att presentera styrgruppen för Tillsynsforum. 

Tillsynsforums historia  

Först ut bland dagens föreläsare var Hans-Eric Holmqvist, tidigare generaldirektör för Swedac samt tidigare ordförande för Tillsynsforum, som höll ett föredrag med titeln ” Tillsynsforums historia”. Hans-Eric var statssekreterare i justitiedepartementet vid tidpunkten för Tillsynsutredningen och var också tidigt engagerad i Tillsynsforum. Vid tidpunkten för Tillsynsutredningens tillkomst fanns en tanke om en mer samordnad tillsyn och idéer om ”tillsynare” som profession för alla som arbetade med tillsyn. Det fanns även visioner om utveckling av samarbete med högskolor och universitet, utveckling av en metodhandbok och om att stimulera bildandet av intersektoriella arbetsgrupper för frågor om till exempel yrkesetik och professionsutveckling. En del av allt detta var den årliga konferensen Tillsynsforum, som Socialstyrelsens tillsynsenhet och Länsstyrelsen i Stockholm ursprungligen fick i uppdrag att anordna två gånger per år och som sedan förvaltats vidare av Tillsynsforums styrgrupp med representanter från olika tillsynsmyndigheter.

Hans-Eric gjorde också en kort historisk exposé över tillsyn med början kring pyramidbyggena i Egypten för 4 500 år sedan.

Slutligen avslutade Hans-Eric med att konstatera att mycket som föreslogs i Tillsynsutredningen aldrig genomfördes men att han ändå tyckte att utredningens båda betänkanden (2002:14 och 2004:100) fortfarande är läsvärda för att förstå och utveckla tillsynen.

Säkerhetsskyddslagen i fokus

Dagens andra talare var Jens och Sebastian, från Säkerhetspolisen. De gjorde först en kort introduktion till Säkerhetspolisens verksamhet och fortsatte sedan med att berätta om säkerhetsskyddslagen.

Säkerhetsskyddslagen har skärpts i omgångar, senast 2021, främst på grund av omvärldsförändringar och för att ge ett bättre stöd vid internationell samverkan. Lagen ska bidra till att stärka Sveriges motståndskraft och därmed stävja främmande makts förmåga att skada Sverige En stor skillnad i detta sammanhang är att tillsynen numera har fått en mer central roll och den också fått betydligt skarpare sanktionsmöjligheter.

Jens och Sebastian fortsatte med att berätta om säkerhetskänslig verksamhet, dess betydelse för Sverige och hur sådan verksamhet ska skyddas från spioneri och sabotage etc. I många fall måste en myndighet själva avgöra om verksamheten är säkerhetskänslig utifrån bland annat utifrån om säkerhetsklassade uppgifter hanteras eller om verksamheten omfattar anläggningar, objekt eller system som är säkerhetskänsliga.

När det gäller tillsynen konstaterades att Säkerhetspolisen och Försvarsmakten har ett samordningsansvar för de 13 tillsynsmyndigheter som har tillsyn enligt säkerhetsskyddslagen. För dessa myndigheter anordnas också ett slags tillsynsforum i miniatyr.

Slutligen gav Jens och Sebastian några lästips för den som ville veta mer om säkerhetsskydd: prop. 2017/18:89 och prop. 2020/21:194, som är förarbeten till senaste ändringarna av säkerhetsskyddslagen. De tipsade även om Sveriges radios podcast ”Gräns”.

Tillsyn av säkerhetskultur samt egen säkerhetskultur

Från Strålsäkerhetsmyndigheten kom Per Chaikiat och Karin Lindström som höll ett föredrag på temat ”Tillsyn av säkerhetskultur samt egen säkerhetskultur som förutsättning för tillsyn”. De berättade bland annat om att säkerhetskulturen bland annat beskrivs i Strålsäkerhetsmyndighetens egna föreskrifter. Den kravbild som regleras i föreskrifterna utvärderas också ständigt.

Ett antal symptom att vara särskilt vaksamma på hos tillsynsobjekten för att stärka säkerhetskulturen presenterades, bl.a. brist på systematiskt angreppssätt i förhållande till säkerhet, otillräckliga resurser, anställdas oro för att säkerhetsproblem inte tas omhand omgående och brist på självvärderingsprocesser.   

Vidare nämndes erfarenheter från olyckan i Fukushima (Japan) samt beskrev också att IAEA (FN organ) har en modell som med fem pelare som beskriver säkerhetskultur och som har använts vid utformningen Strålsäkerhetsmyndighetens säkerhetskultur.   

Det nämndes också att Strålsäkerhetsmyndigheten är en av de myndigheter som utöver tillsyn enligt säkerhetsskyddslagen.

Skolstängningar och välfärdsbrott

Sedan följde tre något kortare föredrag under huvudtemat ” Skolstängningar och välfärdsbrott”. Först ut var Anna Bergqvist som berättade om ”Stängning av skolor med koppling till våldsbejakande extremism”. Hon berättade om Skolinspektionen stängt 60 skolor till följd av ny skarpare lagstiftning. Av dessa hade 11 skolor stängts på grund av extremism. Dessa siffror ska sättas i relation till att Skolinspektionen har tillsynsansvar för ca. 6000 skolor.

Det framkom att informationen om som legat till grund för att stänga skolor till följd av extremism kommit från Säkerhetspolisen. Information hade till exempel rört att skolpersonal ägnat sig åt aktiviteter utomlands och/eller varit föremål för uppföljning av Säkerhetspolisen. Även bulvanförhållandengällande rörande skolans ägande kan prövas enligt den ny lagstiftningen. Gällande utmaningar och framgångsfaktorer konstaterades att underrättelseinformationen i dess fall inte är information som Skolinspektionen inte själva förfogar över eller har upptäckts vid tillsynsbesök. Denna information går heller inte att kontrollera och kan inte offentliggöras. Det är viktigt att man i sådana här sammanhang har förståelse för varandras uppdrag.      

Gunnar Persson fortsatte att berätta om Skolinspektionens ekonomiska granskning. Han började med en kort historisk resumé och berättade sedan om att den ekonomiska granskningen utgår från skollagens bestämmelse om ekonomiska förutsättningar hos enskilda huvudmän. Enligt denna bestämmelse ska det finnas en ekonomisk bas för att bedriva skolverksamheten. Lagstiftningen skärptes 2019 som en följd av skolkoncernen John Bauers konkurs några år tidigare och Skolinspektionen har nu betydligt större möjligheter att gå på en dålig ekonomi innan den drabbar eleverna.

Gunnar berättade att regeringen har initierat flera nya utredningar när det gäller friskolor och att Skolinspektionen fått uppdrag bland annat angående skolornas kostnader och utländska direktinvesteringar i skolor. Slutligen konstaterade han att antalet variabler angående ekonomin hela tiden blir flera ta hänsyn till på grund av en snabbt förändrad omvärld. Det gäller nu för Skolinspektionen att försöka förstå marknaden, försöka förutspå den och förbereda sig inför framtida förändringar.

Slutligen berättade Patrik Lillqvist, Skatteverket om ”Välfärdsbrott – ekonomisk brottslighet i skattefinansierad verksamhet”. Han började med att berätta att han ursprungligen kom från polisen och att brottsbekämpning inom andra myndigheter utanför polisen är viktigt. Inom Skatteverkets område upptäcks de flesta brott genom att tips kommer in till myndigheten. Eftersom skattebrott i stor utsträckning är komplicerade att utvärdera finns en egen avdelning för utredande av skattebrott.

Därefter följde bordsdiskussioner, där deltagarna delade med sig av sina respektive erfarenheter.

Innan lunchen höll Ann-Marie Eklund Löwinder, It-säkerhetsexpert, ett föredrag på temat ”AI – på gott och på ont samt säkerhetsaspekter för myndigheter i det rådande geopolitiska läget”. Hon började med ett krasst konstaterande om att utvecklingen inom cybersäkerhet i Sverige går alldeles för långsamt. Vidare konstaterade hon att AI-utvecklingen bör prioriteras efter vi annars riskerar att halka efter. Det finns inga skäl för att avvakta med detta enligt Ann-Marie. Hon menade vidare att den digitala transformationen i huvudsak inte handlar om teknik utan om människor och att bristen på kompetens inom området är stor. Hon menade att det är bättre att prioritera färre uppgifter och tilldela resurser för detta än att prioritera uppgifter utan resurser.  

Ann-Marie lyfte att den digitala säkerhetskulturen ska ingå i myndighetens kultur. Hon konstaterade också att det ofta är ”gamla” svagheter som angrips i samband med cyberattacker. Det är viktigt att i detta sammanhang ha kartlagt vad myndigheten absolut måste leverera i samband med en störning. Hon menade att det är viktigt att förebygga, upptäcka och agera. Vidare nämnde hon att de olika ”standarder” som finns är bra att följa om man vill uppnå nuvarande och kommande lagkrav.

Riksrevisionen vill ligga i framkant gällande användningen av AI

Sedan lunchen avnjutits berättade riksrevisor Helena Lindberg, om ”Användning av AI inom statliga myndigheter” och ”Riksrevisionens utvecklingsarbete när det gäller AI”. Hon började med att kort introducera Riksrevisionens arbete och berättade också om myndighetens nya visuella identitet.

Helena konstaterade att vi befinner oss i ett transformativt skede och att innovation är nödvändigt för att inte hamna på efterkälken. Inom Riksrevisionen bedrivs ett kontinuerligt arbete med AI-utveckling. Arbetet är nödvändigt både för att Riksrevisionen ska kunna granska och för att de ska kunna använda AI för att göra den egna verksamheten bättre. Bland annat har Riksrevisionen köpt in en utbildning inom AI från Aalto University, som 40 av myndighetens totalt 300 anställda går eller har gått. Utbildningen sträcker sig över ett halvt år och innehåller både kodning och tillämpning av densamma.    

Det är viktigt för Riksrevisionen att skapa en datadriven kultur och att stärka kompetensen hos medarbetarna, särskilt hos cheferna. Att skapa nya möjligheter för innovation och utveckling, är avgörande att kunna förvalta skattemedel på bästa sätt. Innovation en förutsättning för att Riksrevisionen ska kunna fortsätta att vara relevanta.

En viktig komponent i utvecklingsarbetet är att skapa funktion och Riksrevisionen har tillsatt en särskild grupp av medarbetare för att skapa innovation. Gruppen har till exempel tagit fram ett antal appar som bland annat automatiserar rutinmässiga uppgifter.

Helena konstaterade att regeringen satt ett väldigt tufft mål inom AI, genom att Sverige ska vara ledande i världen. Dock konstaterade hon att OECD i en rapporterat har uppgivit att Sverige tappar i relation till andra länder och att vi i den nämnda rapporten ligger på sista plats trots vår allmänt höga digitaliseringsnivå. Hon berättade också lite om Riksrevisionen granskningar inom det digitala området där de konstaterat att det finns brister gällande digital interaktion mellan myndigheter och allmänhet, att samarbetet mellan olika myndigheter för att skapa användarvänlighet brister. Vidare nämnde hon samverkan, kostnad och nyttoanalyser brister hos myndigheterna som i för hög utsträckning ser till egna kostnader. Risken är myndigheterna gör fel saker (eller för lite) är överhängande. Den offentliga sektorn erbjuder inte tjänster som är anpassade till medborgares behov och liv.

Riksrevisionen menar att orsaken till att vi efter är att vi var tidigt ute och att många system som finns hos myndigheterna helt föråldrade. Det krävs stora resurser för att byta ut dessa och Riksrevisionen anser att myndigheterna behöver mer resurser föra att stärka förmåga att bygga upp nya system. Det saknas dessutom centralt stöd och samordning av dess resurser.  

Helena avslutade med att konstatera att utvecklingen av generativ AI erbjuder enorma möjligheter och men även stora risker: Hon menade att tillsynsmyndigheterna har ett ansvar, men att framförallt regeringen har ett stort ansvar där de behöver kraftsamla för att skapa strukturer och incitament för att driva utvecklingen framåt.

Därefter följde en diskussion kring borden, där deltagarna delade med sig av sina respektive erfarenheter.

Paneldiskussion

Nästa programpunkt var en paneldiskussion under ledning av moderator Agnes Gidlund där riksrevisor Helena Lindberg, It-säkerhetsexpert Ann-Marie Eklund Löwinder och generaldirektör Ulf Hammarström, SWEDAC, deltog.

Under paneldiskussionen framkom bland annat att det inte finns någon anledning att vara rädda för utvecklingen och att vi ”måste våga” för att komma framåt. Det konstaterades också att vi inte ligger i framkant som nation som det är nu och regeringskansliet framöver behöver ta er mer samlat och strategiskt grepp för att driva utvecklingen framåt. 

Gunnar Wetterberg gjorde en historisk exposé över tillsynen i Sverige

Dagens inspirationsföreläsning hölls av Gunnar Wetterberg. Han berättade bland annat om att regeringskansliets tillkortakommanden när det gäller att driva utvecklingen inom bland annat AI har sin utgångspunkt i departementsreformen 1840, då regeringskansliet delades upp i fackdepartement. Han menade att dessa fackdepartement har en tendens att kivas med varandra. Regeringskansliet har också växt kraftigt i storlek vilket har fått till följd att verksamheten blir allt svårare att överblicka verksamheten i förhållande till hur det var förr. När han började 1975 fanns 1 500 anställda och idag finns närmare 5 000 anställda. 

Därefter gjorde Gunnar en historisk exposé över tillsynens tillkomst i den svenska förvaltningen där Gunnars omdömen om Gustav Wasa och Axel Oxenstierna respektive roller var en av många saker som nämndes. 

Dagen avslutades av Daniel Hellström och Agnes Gidlund som tillsammans summerade dagen och tackade alla föreläsare och deltagare för en givande dag. I samband med avslutningen gavs deltagarna möjlighet att komma med feedback på konferensen samt uppslag till ämnen inför kommande konferenser.